Livet ombord på Hoppet

I Skansen

Skansen bestod av 10 kvadratmeter och här bodde fyra man: En matros, en lättmatros och två jungmän. De övriga fyra i besättningen, kapten, styrman, konstapel och kocken bodde längst akterut.

Kojerna i skansen var 195 cm långa och 60 cm breda. Man sov på halmmadrasser, vilka fartyget höll med. Fartyget höll även med filtar och kudde. Besättningen fick själva klä madrasserna med tyg, några lakan användes inte.

Förutom att vara sovplats för fyra besättningsmän var skansen dessutom det utrymme som användes till matplats för dessa fyra, och även till övrigt umgänge i den mån tid och ork fanns till det. Här förvarades även sjömanskistorna som innehöll sjömännens tillhörigheter. Där fanns kläder, vissa egna verktyg och en plats för psalmbok, brev och värdesaker. Kistan låstes inte då det var att misstro de övriga ombord.

Det var nog ganska mörkt i skansen, ljus fick man från ett litet fönster på babordssidan och från ett skylight, samt från en fotogenlampa som hängde i taket.

På bilden: Hoppets skans. Fotot taget på Sjöhistoriska
museet i Stockholm. I privat ägo.

Den enda värmen i skansen kom från kabyssen. Ventilationen var dålig och fukten var ett problem. Fukten fick fritt inträde genom de dåligt isolerade skotten av brädor och de ofta våta kläderna bidrog också till att sprida fukten. Inte nog med det, var det hårt väder förekom det att sjöar slog upp på fartyget , slog in dörren till däckshuset och trängde in i skansen. Det är lätt att förstå att det kunde ta lång tid att få allt torrt igen.

Ett stort problem förr var vägglösen som kunde innebära en stor plåga för de som drabbades. Problemet var inte mindre ombord på Hoppet. Den så välbehövliga sömnen och nattron stördes ofta av lössens framfart. Det fanns helt säkert många metoder att bekämpa vägglössen, ombord på Hoppet bekämpade man lössen med hjälp av kokande vatten och blåslampa.

Kabyssen

I kabyssen, som av naturliga skäl inte var alltför stor - 3,2 m2 golvyta - lagades maten åt båtens åtta besättningsmän. Ovanför spisen fanns en lucka in till skansen. Genom luckan skickade kocken in maten till männen i skansen. Man använde fartygets muggar och tallrikar medan var och en av mannarna hade sina egna matbestick. Kocken hade flera sysslor förutom att laga mat; han skulle servera i mässen där den övriga besättningen åt, han hade hand om städning och bäddning akterut och han hämtade ved till spisen. Oftast var det skeppets yngste man som var kock. Matsedeln för en dag kunde se ut så här:
06.00 Kaffe och knalle
07.30 Frukost med stekt sill och potatis
12.30 Middag med bruna bönor och salt fläsk, risgrynsvälling
15.00 Kaffe med knalle
18.30 Plättar gjorda på middagens risgrynsvälling

Arbetet ombord

Det fanns självfallet en mängd olika sysslor för besättningsmännen ombord. Vanliga underhållsarbeten var t ex skötsel av löpande rigg och lagning av seglen. Rengöring och målning var andra förekommande underhållsarbeten. Det hände även att däcket måste drevas. Det allra farligaste arbetet ombord var att arbeta i riggen. Seglen skulle sättas eller beslås högt ovanför däck och några skyddsanordningar var det inte tal om. Det var ett arbete som måste göras oavsett väder, vilket kunde vara nog så hårt ibland med snö och hagel och kyla, för att inte tala om vind. För att komma upp i masten fick man klättra i de tvärgående ribborna som var fastsatta i vanten. Det fanns inte mycket att hålla fast sig i uppe i masten, sjömännen fick helt enkelt hålla i sig i vad som fanns till hands. Fötterna balanserade man på perten - en lina som var fastsatt under rån.. En regel bland sjömännen lydde: "En hand för dig själv och en för rederiet".

På bilden ovan: Besättning i arbete på Hoppet.
Hämtad från Sjöhistoriska museet.
Fotograf okänd.

Resor

Under tiden fram till första världskriget fraktade Hoppet ofta trä från hamnar i Norrland till Pool i England. Från England tillbaka till Sverige fraktades porslinslera till Gustavsbergs fabriker på Värmdö.

Efter första världskriget, under mellankrigstiden, seglade Hoppet oftast till Danmark. Lasterna bestod i regel av trä från Norrland samt kalksten från Gotland. Men det hände fortfarande att Hoppet seglade över Nordsjön till England.

Hoppet tog en last på 425 ton, i regel virke. Det tog runt 10 dagar att lasta och lossa hennes virkeslast. Detta innebär ganska långa hamntider och det i sin tur innebar att man under en säsong hann med 8-9 resor.
På vintern hindrades sjöfarten av isen, då låg Hoppet vanligtvis upplagt vid Högmarsö. Vintern användes istället till att utföra nödvändiga reparationer på skeppet.







På bilden: Hoppet vid hemmahamnen på Högmarsö.
Hämtad från Sjöhistoriska museet i Stockholm.
Fotograf okänd.

Intervju angående Hoppet

Utdrag ur en intervju ang livet ombord på Hoppet. Intervjun är längre och tar bl a även upp ägarförhållandena avseende Hoppet innan Elfvings blev ägare till skeppet. Här tas dock bara med det som berör hur livet kunde se ut ombord på Hoppet.
Meddelare: Henning Andersson, f.d. Sjökapten, född 1886 i Stockholm
Intervjuare: Karl Johan Eklund
Intervjun utförd den 19 september 1973

Meddelarens tid på Hoppet

Henning Andersson gjorde sin första resa med Hoppet som åttaåring, då han följde med som passagerare till Pool. År 1901 mönstrade han ombord som jungman. Han blev kvar på Hoppet fram till 1906, då han tog sin styrmansexamen. Henning skulle utbildas till sjöss och det måste man göra ombord på segelfartyg, "om det skulle bli något". "Far ville att jag skulle gå mera i skola men det ville inte jag".

Besättningens storlek och rekrytering

Under hela den tid fadern var skeppare uppgick besättningen till åtta man. Det var befälhavaren, styrman, kock, fyra man i skansen och konstapel som tjänstgjorde som andre styrman också. Han var inte examinerad men skulle vara välbefaren. I skansen bodde däcksfolket, som bestod av matros, timmerman och två lättmatroser eller två matroser, jungman och lättmatros. I senare fallet hade man en timmerkunnig konstapel. Det var sällan som det fanns en jungman med i besättningen.
Besättningsmännen kom från Singö mestadels men även från Häverö. "De kom gående över isen på vintern till far för att söka jobb". Många gånger var det samma pojkar som kom år från år. En matros var med omkring 16 år. Han hette August Andersson. En som hette Petter Eriksson var med i många år som konstapel och timmerman. Styrmännen stannade i ett eller ett par år. Även de kom från Roslagen; från Väddö och Vätö.

Hyra och arbetstider

Ca. 1905 hade en matros 50 kr/månaden, en lättmatros 40 och en jungman 30 kr/månaden. Kost och logi ingick förstås.
Tjänstgöringen till sjöss var minst 84 timmar/vecka. Om det blev storm måste de som hade frivakt purras för att komma upp och hjälpa till. Man fick inget extra på lönen för det.

Vakter

På Hoppet hade man tvåvaktsystem. På varje vakt var det ett befäl och två matroser. Om det var något särskilt kom befälhavaren upp och hjälpte till. Befälhavaren och kocken gick inte i vaktsystem. På varje dygn var det fem vakter: Kl. 00-04, 04-08, 08-13, 13-19 och 19-24. Vakterna förändrades automatiskt, så att det blev en rättvis fördelning. Under långvakten på eftermiddagen (13-19) kunde det ibland hända att arbetsvakt togs ut ett par timmar. Detta innebar att de som hade frivakt kommenderades ut för att arbeta.

Lastning och lossning

Lastning och lossning sköttes inombords helt av besättningen. Utanför fanns annat folk. Vid stuvning av trä kunde man ha en stuvare som ledde besättningens arbete.
Medan fartyget låg i hamn hade man 60 timmars arbetsvecka. Klockan 6 på morgonen började arbetet och sedan höll man på till klockan 18 med matrast under två timmar. Skulle man pumpa läns och torka segel fick det göras efter den ordinarie arbetstiden.

Skans och kajuta

I skansen bodde fem man. Det var kocken och matroserna som bodde där. Styrman och konstapel bodde i kajutahuset akterut där de hade var sin hytt. Här hade också skepparen sitt. Han hade kajuta och sovhytt. Seglationssäsongen varade 6-7 månader. Gjorde man en Tysklandsresa förlängdes säsongen. Erik Andersson ville inte segla vintertid.
I kajutan var det två soffor, en på var långvägg samt ett bord vid ena soffan. På akterkanten stod en chiffonjé. Vid ändarna av sofforna fanns små skåp. I taket var det ett sky-light.
Mellan styrmans och konstapelns hytt fanns en mathytt, där styrman, konstapeln och kapten intog sina måltider. Där fanns det ett skafferi också. Den ’’grova maten’’ var densamma för alla ombord men det serverades alltid något extra i mathytten; snaps, lite smörgåsmat etc. När meddelaren var jungman på Hoppet fick han tjänstgöra som mässuppassare i mathytten. I denna syssla ingick att duka. På bordet hade man en vaxduk och var man ute till sjöss sattes slingerskott på. Var det extra fint (besök ombord) dukade man i kajutan med vit duk.
Hela besättningen fick hålla egna sängkläder. Madrasserna ’’låg nog kvar’’, men filtar och lakan fick var och en stå för. Man hade dubbla filtar i kojerna och blev det extra kallt tog man en rock eller päls över sig. Henning Andersson erinrar sig om hur man en gång i Hudiksvall fick -20 grader. Skotten i skansen var så tunna att den päls Andersson hade över sig frös fast i väggen.
Porslin fanns ombord. Det var förstås inte porslin utan emaljerat. Märlspik, kniv och mugg skulle man ha med sig ombord däremot.

Kock; mathållning

Det fanns alltid kock ombord. Under en resa var meddelarens yngste bror David kock. Han var i 15-årsåldern då. I regel var det unga pojkar som var kockar. En del av dem var duktiga på att laga mat. Andersson kommer ihåg en kock som hette Anders Vestlund från Singö. Förutom att han var duktig på att laga mat var han rivig och höll ifrån sig. Kom någon in i kabyssen eller rättare sagt i dörren åkte han ut, t.o.m. styrman.
Maten i sig var fin men den blev enahanda. ”Ingen blev sjuk av maten” I regel kunde man hålla potatis för hela resan. Maten förvarades dels i skafferi, dels i en källare som låg akterut i närheten av kajutan. Potatis och rotsaker förvarades där. Salt och kött hade man i stora tubar, som var surrade ute på däck. Till sjöss var mjölken ’’preserverad’’. I hamn hade man förstås färsk mjölk.
Matsedeln i hamn och ute till sjöss var i stort sett densamma. I hamn hade man mera färsk fisk och färskt kött förstås. I Poole hände det att skeppshandlaren sålde ut kött på auktion på lördagskvällen. Då kunde man få fint kött billigt och på Hoppet kunde det hända att lammkotletter serverades till söndagsfrukost.

Förhållanden inom besättningen

Förhållandena ombord var bra. Det var ingen fara. Men man måste kunna sitt jobb annars skrattades det åt e. Hade man t.ex. mönstrat på som matros så skulle man kunna det som en matros ska kunna. ”Det blev inte så mycket bråk. Det var lugnt. Det var ju folk från samma plats, gamla vänner”.
Henning Andersson erinrar sig ett intermezzo ombord. Två man i skansen blev ovänner för att den ena ville ha dörren ut till däck helt stängd och den andre enbart överdörren öppen. Det blev ingen rätsida på diskussionen. Andre styrman rusade då upp och kastade överdörren i sjön. Så va den saken löst.

Texterna ovan är hämtade från Sjöhistoriska museet i Stockholm